Dorotean

Har väl egentligen en hel festival att skriva om, men inte ens en långdragen jag är sugen på att genomföra något dylikt. dessutom är mina misstankar att en sån redogörelse aldrig skulle bli läst av andra än mig själv om sisådär 3-4 månader och då känns det inte direkt sådär meningsfullt att skriva i detalj. Men en kort resumé (antagligen en lång resumé, men det är lika bra att inte lova något) kan ju vara på sin plats. Trots att festivalen inte började på riktigt förrän på Torsdagen blev det till att styra sin kosa till Borlänge på Tisdagen ändå. Varför? Tyvärr (måste jag säga) var det inte på grund av några planer på att få till en femdagars fest på campingen utan för de temadagar som Peace and Love anordnar i anknytning till festivalen. I år var personer som Gudrun Schyman, Jonas Hassen Khemiri och Göran Greider inbjudna att föreläsa. Dessutom spelade FI's lokalgrupp med Gudrun som gästartister upp Eve Enslers Vaginamonologer och det hölls debatter på temat revolution. Gudrun var väldigt intressant (dels det hon sa, som man höll med om. Men också att det finns hönshjärnor som inte tycks lyssna alls), Jonas var Hur Rolig Som Helst och för tillfället är ag grymt taggad på att se hans pjäs Vision - även om jag vet vad inledningen går ut på och den tydligen är halva grejen. Vaginamonologer låter väl lite halvmisstänksamt men det var Himla bra faktiskt. Det är monologer skrivna av Eve Ensler (som sagt) efter att hon gjort intervjuer med 200 kvinnor, eller nåt sånt, om deras fittor. Vissa monologer var direkt tagna från en intervju medans andra var en mix av flera olika berättelser. Skoj med skådespelartalanger som får till det sådär. Efter det pratades det fitta med helt främmande Borlängebor och ja.. det var också givande på sitt sätt. Greider var Också intressant, dock var det någon bredvid mig med en överdriven applådteknik så stundom hörde jag ingenting. Är glad att jag inte fick tinitus eller andra betydande men :] Det var väl ungefär vad de två första dagarna fylldes med, förrutom Hummusätande, lite minglande på campingen och svårigheter att somna då det festades till klockan 6 på morgonen utanför tältduken. Sen började dock allt på riktigt. Eller lite halvt på riktigt eftersom man var på funktionär och bodde på vandrarhem... Men ändå. Det började i alla fall på Torsdagen då vi på "morgonen" rev tält för att förflytta oss till Dala Backpackers AB (jo, vandrarhemmet hette så på riktigt) och där kunna ta en efterlängtad dusch. Man blir inte världens fräschaste av campingliv. Speciellt inte om det är 24 plusgrader när man vaknar. Utanför tältet. I tältet var det säkert 35... Nåja. När vi var klara var det bara att ladda för funktionäreri - på med Peace and Love Army tröjan som vi fått och ta sig till informationen. Det var bara det att det var mycket lättare sagt än gjort att ta sig dit. Vi hade ingen som helst aning om vart vi skulle så vi tog till taktiken fråganånsomserutattveta. Vi grabbade tag i första bästa funktionär (med all acces band så vi var riktigt säkra) för att få hjälp och han förklarade vägen. Det var ju hur lätt som helst tänkte vi. Men vi tänkte helt fel. Vi hittade inte alls till någon information så vi gick till en information vi visste fanns i fall det mot förmodan var där vi skulle vara. Det var det inte, och de kunde inte hjälpa oss ett skvatt så vi snurrade oss tillbaka mot festivalområdet för att ta första bästa funktionär igen. Den vi nu fick tag på hade helt klart för sig var informationen fanns och vi gick glada i hågen dit han hade förklarat att det skulle vara. Skulle det vara där? Nej. men de som satt där visste i alla fall på riktigt var vi skulle vara men eftersom det inte var någon där bollade de oss vidare till peace and love's huvudkontor och ja... som ni hör var det ett väldigt bollande med oss men till slut kom vi fram. Och till slut kom även våran kontaktperson Olof som skulle låsa upp lokalen och ge oss arbetsuppgifter. Så satte arbetsdagen igång. Och som, jag antar, tydligt är med tanke på var jag jobbade bestod dagen mest av att informera om gud-vet-alla frågor som kom. Dessutom sälja festivalprogram och göra folk överlyckliga och säga att affischerna är gratis. De 5 timmarna gick hyffsat snabbt men var jobbiga ändå. Jag kan lova att fötterna ömmande rätt mycket när vi kom och sätta oss vid middagen efter passets slut. Ungefär liknande pass gjorde jag sen också under Fredag kväll/natt och Lördag dag. Resten av tiden fylldes av fest och röj och sånt som hör festivaler till. De jag såg på allvar var Timbuktu, Svenska akademien, USCB Allstar, Kalle Bah och Bob Hansson. Det var underbart!!!! :D Missade en del jag velat sett, på grund av funktionäreriet och lite annat.. Men det får jag ta igen en annan gång. Får hoppas på en lika (eller mer) lyckas URF och att Yran blir av nu. Men först ska jag se till att bli frisk från dunderförkylningen som kommit på besök i min kropp sen i Måndags.
Värme!