Dorotean

Idag är väl ungefär allt ungefär så dåligt som det kan bli. Jag har återigen lyckats göra ett ofrivilligt djupdyk ner i dyngan som kallas ångest. Eller nåt. Vad vet jag, jag kan ingenting som rätta benämningar på psykiska åkommor hit och dit. Men nu bestämmer jag att det är ångest och då är det det. Jag simmar alltså runt här nere, eller där uppe kanske? Hög ångest? Låg ångest? Vad är skillnad och vem bestämmer vad som är rätt? I alla fall, jag simmar runt och tjippar (?) efter andan. Känner mig lite som en kvicksandspöl samtidigt. Mmmh, vilka schyssta metaforer det blev helt plötsligt. Men i allafall, igen, jag simmar omkring här och vet inte var jag ska ta vägen. Just nu är min huvudsysselsättning att komma på så många dåliga saker med mig och mitt liv som möjligt. Allt för att... ja, varför då egentligen? Jag gör det ju inte direkt lättare för mig. Men jag skyller på tidigare skeden av mitt liv, och att jag har en massa men därifrån. För det blir ju mycket bättre av det (eller inte). Det verkar ju ändå inte som om jag kan lyckas ta mig själv i kragen (idag heller) och förmå mig själv att göra något vettigt. Så varför inte smutsa ner en redan skitig tröja. Ohyes, en metafor igen och JA det skulle vara jag som var tröjan och smutsen skulle vara... Ja. Smuts helt enkelt. Just nu lever vilda diskussioner (med mig själv) i mitt huvud om varför i helvete jag Alltid ska förstöra allt, hur jag kan vara så dum och göra sånt som jag får tidigare nämna tankar av.
Och Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa,
nu bryter jag kanske egentligen ihop snart (kan inte bestämma mig för om det är nu eller snart. därav den uppknullade meningsbyggnaden).
Kanske är det nu jag ska rusa ner för trappen, gråtandes och slita mig själv i huden för att få folk att se?
Detta för att sedan bli ett melankoliskt paket med någon snygg diagnos som får folk att tycka synd om mig, och kanske, med en fet jävla betoning på kanske, få någon slags hjälp av något slags proffs som har någon slags utbildning för att bota människor av mitt slag.

Eller, så biter jag ihop och fortsätter på samma "Ler hon ibland kan hon inte må Så dåligt" stig som alla andra jävla idioter.

Och JOTACK, JAG MÅR GANSKA BRA.
TACKAR SOM FRÅGAR!!!!!!!!!!!