Om hur NSF tog min favoritlåt ifrån mig
Jag var ju som sagt på manifestationen till minne av Kristallnatten i Fredags. Traditionsenligt (tror jag) samlades ett hudnratal Uppsalabor utanför den lilla kyrkan bredvid domkyrkan för att sedan gå i ett fackeltåg till ungdomenshus. Inga slagord och vrål med andra ord, utan en stillsam manifestation (men med prat och utan trummor till skillnad från Salem marchen). Vi hade en extrem polisövervakning, jag tror inte vi tog Ett steg utan att vi hade en polisbil i sikte, de stod i varje gathörn och lurade. Det kanske var bra iofs, man kan aldrig veta vad som händer när sånthär genomförs. Jag trodde faktiskt att det skulle bli en ostörd manifestation, tills vi kom c:a tio meter ifrån slutmålet. Då började folk skrika åt varandra och minst en fackla slängdes i marken. Senare fick jag reda på att det var nassar/rassar/vad-det-nu-var som stått bredvid tåget och sagt att "Kristallnatten var ju en mysig natt", "Den vill vi genomföra igen" och liknande saker. Självklart var det någon i tåget som surnade till ordentligt och grälet startade.
Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan om hur NSF (eller någon annan liknande organisation i alla fall) tog min favoritlåt ifrån mig den där kvällen. Efter manifestationen hölls nämligen en föreläsning med en lärare från Rosendahlsskolan som var lite av en expert på högerextreministiska rörelser, eftersom han skrivit uppsatser om det på universitetsnivå. Jag har svårt för att hitta orden för att beskriva vad han pratade om, men under sitt framförande visade han i alla fall en del videoklipp (från Folkets March och Salem marchen) och det var där en av mina favoritlåtar förstördes.
Innan jag började spela nyckelharpa försökte jag nämligen undersöka om det verkligen var värt att göra det genom att lyssna på folk som spelade. Först lånade jag någon skiva av min mor, där nyckelharpa i alla fall var med. Det var inte direkt någon hitt tyckte jag. Men istället för att ge upp sökte jag lite på internet, på Youtube om jag ska vara exakt. Då hittade jag något som verkligen fick mig att... gå i gång. Det var en låt som nästan gav mig rysningar när jag lyssnade på den; Den svenska national sången. Åsa Jinder (plus någon på gitarr) spelade så stämningsfullt så jag lyssnade gång, på gång, på gång. Efter det började jag spela, och det händer fortfarande att jag går in och lyssnar på just den låten. Tills nu.
Det var nämligen så att i en av videoklippen som föreläsaren visade, jag tror föresten det var en propagandafilm för Info14, hade dom som bakgrundsmusik Just den låten. Det var med skräckblandad förtjusning jag samtidigt fick höra min "favoritlåt" och se sånt som fick mig att rysa av obehag. Jag fick nästan ont i magen när jag satt där.
Så nu blir det väl till att jag får hitta en ny favoritlåt på nyckelharpa, om jag ska hitta någon som helst inspiration att spela igen..
Synd, för jag gillade verkligen att lyssna på den, men nu är den förstörd.
Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan om hur NSF (eller någon annan liknande organisation i alla fall) tog min favoritlåt ifrån mig den där kvällen. Efter manifestationen hölls nämligen en föreläsning med en lärare från Rosendahlsskolan som var lite av en expert på högerextreministiska rörelser, eftersom han skrivit uppsatser om det på universitetsnivå. Jag har svårt för att hitta orden för att beskriva vad han pratade om, men under sitt framförande visade han i alla fall en del videoklipp (från Folkets March och Salem marchen) och det var där en av mina favoritlåtar förstördes.
Innan jag började spela nyckelharpa försökte jag nämligen undersöka om det verkligen var värt att göra det genom att lyssna på folk som spelade. Först lånade jag någon skiva av min mor, där nyckelharpa i alla fall var med. Det var inte direkt någon hitt tyckte jag. Men istället för att ge upp sökte jag lite på internet, på Youtube om jag ska vara exakt. Då hittade jag något som verkligen fick mig att... gå i gång. Det var en låt som nästan gav mig rysningar när jag lyssnade på den; Den svenska national sången. Åsa Jinder (plus någon på gitarr) spelade så stämningsfullt så jag lyssnade gång, på gång, på gång. Efter det började jag spela, och det händer fortfarande att jag går in och lyssnar på just den låten. Tills nu.
Det var nämligen så att i en av videoklippen som föreläsaren visade, jag tror föresten det var en propagandafilm för Info14, hade dom som bakgrundsmusik Just den låten. Det var med skräckblandad förtjusning jag samtidigt fick höra min "favoritlåt" och se sånt som fick mig att rysa av obehag. Jag fick nästan ont i magen när jag satt där.
Så nu blir det väl till att jag får hitta en ny favoritlåt på nyckelharpa, om jag ska hitta någon som helst inspiration att spela igen..
Synd, för jag gillade verkligen att lyssna på den, men nu är den förstörd.
Kommentarer
Trackback