Dorotean

Usch. Nu har skoltröttheten slagit till ordentligt. Ingenting som skulle kunna kopplas det minsta till skolan känns kul. I morse kändes det mer lockande att stanna hemma och ligga och glo in i väggen hela dagen, än att bege mig till skolan. Allt sker som på någon slags rutin som inte ger något avtryck alls. Det känns inte som om jag lärt mig något under hela terminen, och då har det ändå gått drygt 2 månader sen jag kom hem från Kebnekaise, och skolan började på riktigt. I och med att alla inte läser samma kurser är klassen inte heller en klass längre, utan bara... en massa elever. Man träffar knappt folket från skolan, och lärarna tycks ha glömt bort oss som går i trean. Vi är väl något slags "skolans rester", som snart ändå ska spolas bort.

Tack gode gud att mitt liv utanför skolan har blivit betydligt berikat. Annars skulle jag inte stå ut.