Dorotean

Jag drömmer mycket om min högstadietid nu för tiden, och det gör så ont. Förvisso har jag ältat hela perioden färdigt, eftersom jag inte längre gör det, men jag blir fortfarande ledsen av det. Sen är ju känslor ofta väldigt framträdande i drömmar - sådär så att man har kvar dem när man vaknar, och är det någon känsla jag inte vill ha tillbaka är det högstaideångesten. För att inte tala om hela högstadiesituationen, den var allt annat än njutningsbar - och som det är nu är jag tillbaka där nästan varje natt.

Jag undrar lite varför också, eftersom jag som sagt redan ältat det hela färdigt, och med andra ord kommit över det. Det är bara när jag ser eller hör en viss person som jag fortfarande ångest, men just det känns inte så konstigt. Han gav mig ångest i stort sett var dag i två år, såatte. Men i alla fall, jag Borde inte drömma om det här. Det är ju inte direkt aktuellt. Jag hoppas dom försvinner snart, drömmarna.