Dorotean

Jag såg en sån fin dödannons i DN i går. Det var ett gammalt par (75+ om jag inte minns fel) som hade gått bort med bara två dagars mellanrum. Kan tänkas låta lite fel att man tycker att dödsannonser är fina, men jag tyckte faktiskt det! Den fick mig att tänka på vilken kraft kärleken, naturen, gud eller vad man nu vill tro på egentligen har. Eller är det bara en slump att två älskande dör sådär i anslutning till varandra? Är det slump att två nära vänner tänker på varandra och därmed hör av sig ungefär samtidigt? Är det en slump att man lyckas hitta någon att älska, som också älskar en tillbaka? Jag tvivlar, men är inte övertygad åt ena eller andra hållet. Jag vill inte tro på någon slags överbestämmande gud vars uppdrag vi är här för att förvalta och yada yada, men jag kan inte heller riktigt tro att vi lever utan någon annan påverkan än slumpen. Knepigt det där :P

Annonsen fick mig även att fundera över vad som är grejen med min fascination över både kyrkogårdar och dödsannonser som dessa. Men det är en helt annan historia..