Att internalisera... äh

Appropå att jag är en massa släktingar (eller har internaliserat deras beteende i mitt eget kanske man säger?) kom jag idag tänka på när min lågstadielärare sa att jag skrev precis som min yngsta storebror. Att våra handstilar var i det närmaste identiska. Jag kommer ihåg hur stolt jag blev av att höra det. Att jämföras med sitt storesyskon är ju i en viss ålder bland den bästa bekräftelse man kan få. Det är väl ingen hemlighet att många har sina storesyskon som förebilder och gärna apar efter dem. Något som man som den aktuella förebilden kanske inte lägger märke till. För mig blev det till exempel lite av ett uppvaknande när min lillesyrra berättade för mig att hon och hennes kompis diskuterat "hur cool jag är" efter att jag blivit riktigt upprörd över en rasistisk/homofobisk/sexistisk incident från deras högstadieskola. Man får liksom tänka sig för lite mer om någon tänkt återanvända ens argument :P 

Ja, det var en kort och intetsägande text om hur det är att vara mellan-barn. Om den är jättedålig skyller jag på min förkylningshjärna. Om den är jättebra kanske det är din förkylningshjärnas förtjänst.

PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback