Dorotean

En gång träffade jag på, eller träffade på och träffade på - jag träffade på honom så mycket man kan träffa på någon på nätet (ja jag hatar hur jag bildar krångliga meningar men det är liksom jag. har jag tur är det en stil jag kan få en till en bok om nån alternativ vegankille som gillar kräm och spelar nyckelharpa). I alla fall! En gång träffade jag på en kille som jag började prata med lite, och när de första kallfrågorna var avklarade och samtalet precis höll på att dö ut passade jag på att fråga honom om han är feminist. Det är en alltid lika intressant fråga (sorgligt men sant) att ställa. Den väcker liksom så mycket. Antingen är det rader fyllda av redogörelser för hur vi måste ta bort samhällets patriarkara slipning på glasögonen och det genom att dela på föräldraledigheten och ta bort dumma borgarpåhitt som avdragsgill hemhjälp (eller vad för vackert det nu heter). Till exempel. Som de flesta, med något sånär vettigt innehåll bakom pannbenen vet, är det en hel massa som måste omstruktureras, och det gäller världen över. Sen finns det dem som besvarar frågan med "öööh, kyss mig i arslet. tror du jag bryr mig eller?" och såna orkar man inte ens diskutera emot. Rent statistiskt sett är största av delen sånadär med tröjor som är prydda av svenska flaggan och kallar sig typ Meduza_lover och har ACAB (all cops are bastards) skrivet någonstans i någon presentation om sig själva. Och jag vet att det är såna vilsna själar som man borde krama om med sin feministbarm hårt trycka emot dem och bara mala på en massa vettvettvett, men jag orkar bara inte. Dessutom får jag ibland en omåttligt dålig diksussionsförmåga och blir arg och ger upp precis innan jag tänkt börja med personliga påhopp. Så de små liven lämnar jag åt någon annan. Sen finns det de där mellantingen. Ett sånt mellanting var precis vad han jag skrrev om i början var (jättebra att jag har en sån tydlig röd tråd i mina texter....). Det är såna som: Joovisst är jag feminist men... det är inte direkt så att jag slutar raka mig för det - och jag är absolut ingen manshatare! eller: Jag är för jämställdhet, men jag gillar inte feminism.Och det var väl ungefär så den killen sa, fast han mer uttryckte sitt ogillande mot ordet feminism för det var mansdiskriminerande och så vidare. Och det där gjorde mig så arg. Okej, nej jag blev inte arg utav den enda kommentaren men det var bara det att jag försökta vinna över honom på rätt sida med mina strålande argument men han gav sig inte. Trotts att jag hade rätt. Jag kommer inte ordagrant ihåg vad vi sa men jag vet att jag försökte få honom att förstå att han var Helt Fel ute när han lade ner energi på att bry sig om ordet när det är själva...grejen som är väsentlig. Jagmenar, det finns ju hur mycket som helst i området att kämpa för men grabben väljer att lägga energin på själva ordet. Synd. Okej att ordet feminism har en liten koppling till ordet feminin som betyder kvinnlig men enligt mig är det fortfarande inte det som är grejen. Det är liksom ett begrepp som myntades för hurlängesensomhelst och det känns som att det är lite sent att ändra på nu. Dessutom kändes han väldigt mycket som en kille-som-kallar-sig-feminist-för-att-få-nuppa i och med det där "jag är feminist meeeeeeeen" och att han inte yttrade något i stil med att det är sjukt att kvinna objektifierats eller knappt har någon könsidentitet. Nåja. Nu får det vara slutgnällt för i natt.
Värme!


Jag tycker

• Att det är sorgligt att man ska tycka att det är bra gjort, duktigt eller till och med sexigt med killar som går ut med sina barn i barnvagn, eller till lekplatsen. Sånt borde vara självklart.